Jag vet att det blivit många må bra-inlägg här, men så är det när jag äntligen förstått hur man gör.
Det kan vara världens enklaste grej för vissa personer. Gör saker du tycker är roligt, älska dig själv, lev nu, lev sunt, unna dig. Är det någon som förklarat hur man gör? Någonsin? Att det är väldigt individuellt gör att det är svårt att säga exakt vad som fungerar. Hur lär man sig älska sig själv? Hur får man bort alla nedtryckande tankarna om bristerna och komplexen hos sig själv? Jag tror nu på att man helt enkelt får ta en stund och tänka efter vad det är som gör att man mår så dåligt.
Jag har länge motarbetat mig själv geonom att ursäkta allt med att "det bara är så.". Att jag mår dåligt men det finns inga skäl till varför och det finns inga lösningar. Punkt. Där hade jag fel. Det tog några ord från några nära vänner för mig att stanna upp och tänka efter vad det faktiskt är de ser hos mig som jag inte ser. Jag insåg att jag slår bort alla komplimanger jag får och belyser allt negativt jag kan komma på hos mig själv. Jag påpekar alltid de dåliga sakerna. Det blev som en sjukdom. En sjukdom som krävde ett erkännande, "första steget är att erkänna att man är sjuk". Så skulle jag vilja säga. Att jämföra det med alkoholism exempelvis. Nästa steg blev var acceptans. Därefter har jag tänkt mycket på mina bra saker. Bland de första sakerna jag sa till Daniel efter det var att jag alltid gillat mina vader - big deal? Det är ju en positiv sak. Sedan kunde jag lättare börja hitta positiva saker med mig själv.
Jag vill slå hål på klyscha att vi lätt ger andra bra råd men är dåliga på att lyssna på dem själv. Jag tror att det är våra egna råd vi verkligen behöver ta till oss själva. Vi kan ofta trösta våra vänner med bra ord som vi egentligen behöver höra själva. Tänk på det en gång.
Puss och kram.