Glimåkra Folkhögskola
Vi steg upp kvart i fem igår morse för att packa i ordning det sista.
Grötfrukost i tystnad för att nerverna darrade.
Men efter någon timme i bilen tog vi en fika med Cheys kompis Hanna som också ska gå gospellinjen där nere.
Hannas pappa var hur taggad som helst!
Hela gänget. En peppfrukost i höstmorgonens kyliga luft med värmande te på termos, smörgåsar och vi hade med oss, som de riktiga engelskor vi är, chips.
Mamma. Alltid lika väldressad.
Bad henne ta ett kort på Chey i bilen när vi åkte från rastplatsen. Med några enkla kommandon hur hon skulle manövrera kameran samtidigt som syster kikade ut ur fönstret - hur bra som helst!
När vi körde av den stora vägen och svängde av i Osby och senare in i Glimåkra studsade Chey i princip i baksätet. Så nervös! Men när vi kom fram försvann de på två röda för att hälsa på några de sett under sin audition i april.
Det är som en stor gård med fina hus och en stor grusplan.
Den här röda färgen. Kan vara min favoritfärg av alla.
Mot registreringen!
Kalle och Magnus (eller Stefan?) hjälpte dem med nycklar till deras alldeles egna rum i deras hus.
Vi myste lite i solen och läste igenom kontrakt.
Sen körde jag upp bilen till deras gata. Här finns alltså åtta hus endast för elever. Fyra av dem är till för bara Gospellinjen och sedan har kompbandet egna hus med.
I nummer 7 ska hon bo, och mittemot i nummer 8 fick Hanna sitt rum.
Chey var påväg upp för att knacka och då rusade de andra tjejerna ut (ungefär en åtta stycken) för att hälsa och bära kassar och hälsa henne välkommen och fnittra och vara så himla folkisvänliga.
Hennes fina fina rum. Var nästintill avundsjuk på att hon skulle få packa upp och sedan bo i ett kollektiv med ett stort mysigt köksbord utanför sitt rum där jag vet att de kommer ha det underbart på helgmorgnarna.
"Kan inte fatta att jag är här. Är så glad!"
Min underbara familj och de starkaste kvinnorna i mitt liv.
Folkhögskola är ju så himla bäst. Hoppas du får ett trevligt år! :)