Nastasja Thor

Förra veckan var den där veckan i månaden där jag bara går in i saker, tappar grejer, vältar omkull allt i min närhet, råkar skära mig på otippade saker som osthyveln och är allmänt okoordinerad. Samtidigt är mitt humör en enda stor berg-och-dalbana då jag ena sekunden är hyperglad och studsar runt och nästa blir jag jättelåg och ledsen. Min PMS i ett nötskal. Sen kommer det ett par tre dagar då jag inte förstår varför jag bara craevar godis (är väldigt sällan vrålsugen annars) och vill äta pommes hela tiden. Jo, det är när jag har mens. Numera brukar jag förvarna min Daniel (eller han har bra koll på mitt humör så han brukar redan förstå <3) eller om killarna på jobbet frågade om det hänt något så kunde jag bara säga att jag hade PMS/mens därav låghet i humör. De fattade. Det är inte konstigt. Det är bara en o-go och onödig det-här-pratar-vi-inte-om-grej.

 

Jag menar inte att vi behöver gå runt och skrika om detaljer, men visst hade det varit skönt att ha sluppit skämmas IHJÄL över att stå i kassakön på ica med ett paket tamponger/bindor när en var fjorton femton år? (Känner andra som fortfarande tycker att det är svinjobbigt). Att inte behöva vilja sjunka genom golvet i korridoren när en tampong råkade trilla ur väskan och sakta sakta rulla bort på stengolvet så att hela klassen fick veta att en gått och... omg blivit en zombie? En häxa? Någon vi måste låsa in i källaren? Nej. Fått mens. Här hemma har vi även haft ett kodnamn för mens och mensskydd, något jag inte tänkt på förrän nu när jag är 23 år gammal och inte skäms ett dugg. Numera är även tampongerna historia hos mig och jag slår ett slag i bordet för menskoppen! Woop woop! Flora har skrivit ett superinlägg som är värt att läsa om menskoppen om ni inte riktigt är hundra på vad det är för något eller om ni vill bli övertalade om fördelar.

 

Mens mens mens mens mens. Något som händer ungefär halva jordens befolkning en period i månaden. Tänk vad okonstigt det är.