Vinden är kall nu.
Jag måste erkänna att jag inte alls mår som jag önskar nu. En kuratortid är äntligen bokad (efter en inre motsträvighet kallad jag kan själv) då jag märker att inte ens te och stickade tröjor löser min ångest. Jag är då oändligt tacksam för en pratstund som varar i två och en halv timme med en kusin över varsin cappuccino som får mig på andra tankar.
Det är jobbigt att känna sig svag men jag totalvägrar att förminska eller gömma den här känslan.
Den finns på riktigt.
Hur gick du tillväga för att boka en kuratortid? (och var?)
Har samma känsla, och att man borde inte behöva må så här dåligt. Men att träffa en psykolog kostar ju skjortan och halva armen..