Nastasja Thor

Står framför spegeln, luggen är nu formad fint vid pannan och längderna är plattade.

Plockar upp burken med fyra olika krämer i olika färger. Jag tar lite grönt på de rödflammiga delarna av ansiktet.

Medan jag penslar på foundation undrar jag om det kommer få mig att skriva snabbare på en dator.

Jag tar lite concealer under ögonen, runt näsvingarna och undrar om jag kommer låta trevligare när jag hälsar på chefen.

Puder med lätta borstningar över ansiktet, undra om jag kommer ge bättre service nu?

Jag doppar den sneda lilla borsten i brunt och svart och markerar ögonbrynen, nu kanske jag blir bättre på att hantera konflikter.

Jag böjer ögonfransarna tre gånger på olika ställen på varje sida, drar på med svart mascara och undrar om det är där min arbetsmoral sitter.

Avslutar med rouge som vanligt, litegranna för att få lite färg och funderar på om det är avgörande för hur väl jag passar in bland nya kollegor.

 

Ni hör ju vilken bullshit. Kompetens sitter inte i sminket och inte könet heller för den delen. Smink är kul och fint och great om en gillar sånt, men det är inte avgörande för hur en presterar. Likaså kvittar det om en rakar benen för det bestämmer inte hur väl en pratar framför människor. Var och en bör kunde välja själv, inte för att det förväntas av en. Jag är också ett offer för de här tankarna, för här står jag ju nu och sminkar mig och undrar om jag borde ha skjorta på mig för att ge rätt intyck på en introduktionsdag när jag vet att jag är lika skarp när jag har tshirt på mig.