London dag 1, del 2.
Vi promenerade vidare hemåt och svängde runt hörnet förbi den här galna byggnaden. Om en kollar uppåt på den samtidigt som en går framåt så blir en yr i skallen, promise. Vi lämnade av allt i lägenheten och gick upp på Wes takterass. Ja, jag vet, det är för bra för att vara sant och jag sa det till honom hela tiden. 
Väl där uppe mötte vi Joel som Wes delar lyan med. Vi träffades första gången i Australien 2011. Joels pojkvän Paul var också där. Sådana jäkla guldklimpar till människor!
De hade fixat sangria och det var soligt med sommarvind som drog genom håret och jag satt med hakan i marken kan vi säga.
Wes är genomgod, han liksom slutar aldrig vara givmild och det är aldrig några konstigheter när en frågar om något. Sen jobbar han stenhårt och är en av mina största inspirationskällor just därför. Just nu: director för AQ/AQ.
Paul, cirka den snällaste personen. Han gav mig en så himla fin gåva som ni ska få höra mer om senare.
Joel! Vi hade askul ihop senast i Melbourne och det var så fint att ses igen. Vi snackade jobb, konstiga gymupplevelser och planerade vilken mat jag skulle bjuda på som gentjänst för att jag fick sova över.
Cho.
De är så roligt fashion allihopa, på ett sätt där jag ibland har stenkoll och ofta inte har en susning om vad de snackar om. Allt från referenser till kändisar till trender vissa årtal, men de är ändå helt osnobbiga.
Jag satt mest och lyssnade, flikade in att jag längtade till jag hittade hem inom ett yrke och drack min sangria.
Vi blev joinade av Pauls kollegor/par-kompisar Jonathan och Kirsty.
Jonathan var superhöjdrädd och sprang från kanten när han kikade över. Obs, jag fick svindel när jag kollade ner.
Kirsty - så dösnygg i sitt hår alltså.
Vi diskuterade dialekter, härkomst, homofobiska och rasistiska lärare och hur jäkla viktigt det är att stanna upp och uppskatta livet.
Gänget som förgyllde min kväll.
Och jag i mitten som ser ut som ett mähä i vinden, haha.
Jag tog inte med stora kameran ut på kvällen så här kommer mobilbilderna: jag och Wes redo för utgång efter käk och basilikadrinkar.
Först gick vi till superknäppa the Glory i Haggerston. Det var vi där och instrumental musik och en rökmaskin, haha. Därefter gick vi till Vogue Fabrics då det var 1995-årstema och jag kunde en låt. Men det var en kul kväll fast hade kunnat vara roligare med mer musik som jag kände igen!
Efter klubben blev det pizza. Oh my lordy vad god den var.
Det tyckte de andra med (p.s Mark till höger är Pauls housemate som också var med oss under kvällen). Sov hela bussresan hem och somnade på två röda efter att ha varit uppe i 22 timmar i sträck.
Först gick vi till superknäppa the Glory i Haggerston. Det var vi där och instrumental musik och en rökmaskin, haha. Därefter gick vi till Vogue Fabrics då det var 1995-årstema och jag kunde en låt. Men det var en kul kväll fast hade kunnat vara roligare med mer musik som jag kände igen!
Efter klubben blev det pizza. Oh my lordy vad god den var.
Det tyckte de andra med (p.s Mark till höger är Pauls housemate som också var med oss under kvällen). Sov hela bussresan hem och somnade på två röda efter att ha varit uppe i 22 timmar i sträck.
oh my giddy aunt va fakkin fint!!!!