London dag 3.
Det blir måndag morgon i London också och till klyschan med gråa måndagar hör vädret till men jag bestämmer att det inte alls gör något.
Mitt bästa knep när det regnar: ha på mig mössa. Då slipper jag tänka på både lugg och paraply plus att resten av håret blir självfallslockigt. Så här är jag ready to go!
Mitt första stopp är The Breakfast Club sju minuters promenad bort. Jag får ett långbord med fönstret precis framför mig och musiken nästintill dånade ur högtalarna. En rätt trevlig väckarklocka!
Can I get you anything, tea or coffee? frågar en servitris. Börjar med en kopp starkt te och beställer in en half-moon breakfast minus rostat bröd, plus stekt potatis. Blir så besviken när jag får ut maten då äggen är underpocherade och den grillade tomaten är snabbt stekt på ena sidan. Har hört att pannkakorna är fabulösa men denna engleksa frukost kunde jag skippat.
Efter en runda på Brick Lane, Bethnal Green Road och Redchurch Street spricker det upp och jag sätter mig på the Old Shoreditch Station för en kaffe. Den här dagen är skrivboken med och jag stänger av helt och bara öser ur mig orden på de tunna raderna.
Det är något jag älskar med att resa själv, att få sitta och iaktta människor i tystnad, att vara med mina tankar och ofta lägga undan kritikern i mig och bara vara litegranna. När jag druckit upp går jag hemåt igen för att lämna av mina vintagefynd och ta av mig ett lager kläder då det blivit så varmt.
Jag missar bussen jag tänkt ta till Oxford Cirkus så jag går upp för Clerkenwell Road istället.
Det finns byggnader i den här stilen som jag älskar och sen finns det mycket halvnytt och fult som sticker ut i tråkiga färger med.
Semesterkänslan i att inte ha någon direkt tid att passa är fantastisk och jag stannar till, kollar mig runt, nyser hundra gånger av pollenet som flyger runt och har inte bråttom.
Vilka är de som sitter i bilarna? Vart är de påväg?
Vems trädgård är detta? Vem planterade träden som blommar nu?
Vilka bor i denna vackra byggnad med ett grönskande träd utanför sina fönster?
När jag gått färdigt i affärer hoppar jag på buss 55 hemåt. Wes ville så gärna ta med mig till en restaurang som heter Ceviche men eftersom jag ska stå för middagen den här kvällen går vi dit för förrätt. Cho möter oss där och vi beställer in ett gäng olika ceviche och en quinoasallad. Det är verkligen min typ av mat. Jag dricker min första whiskey sour till som smakar som en dröm och spiller sedan ut ett helt glas vatten över mig själv när vi ätit färdigt.
Vi möter upp Joel och Paul på puben tvärs över gatan och sedan är det dags för mig att visa vad jag går för i köket. Pyttipanna från scratch med stekta ägg och inlagda rödbetor. Det är en succé, woop woop! Som vanligt stannar Wes och jag uppe och pratar om framtiden, har någon slags brainstorm om en företagsidé och säger flera gånger att det var dags att sova men glömmer av det i samma andetag och säger inte godnatt förrän halv ett på möra. Monday, you aint too bad.
Alltså åh, blir så dunderressugen ju :D