Rugby part 1: a 12 apostles plant, beef stew, brick buildings, my funny grandmother and nostalgia
I fredags lyfte planet från Landvetter, Göteborg vid 06.55 på morgonen. Min och Daniels platser hade blivit felbokade så vi fick inte sitta ihop på vägen till Bryssel. Efter bytet landade vi i Birmingham där mormor och hennes väninna Jill väntade på oss. Hela vägen hem pratade mormor om sin galna blomma, Neomarica, som höll på att blomma.
Tydligen får den tolv blad där mittenbladet skjuter på höjden och det växer ut en blomma som varar i ca 8-18 timmar. Men mormor hade fått fem blommor totalt på två blad och var helt lyrisk.
Sen blev hon arg igen pga att den blommat när hon inte varit hemma, haha.
Medan vi väntade på maten satt vi och pratade ikapp sen sist vi sågs. Jill var ju och hälsade på oss i Sverige förra året!
Mormoren hade gjort ett långkok dagen innan som serverades med mos och fyra sorters grönsaker: kålrot, kål, morötter och broccoli. Himmel, så gott.
Väl färdigätna klädde vi på oss för de kalla brittiska vindarna och gick ut.
In mot stan promenerade vi och gick förbi statyn på William Webb Ellis; killen som plockade upp fotbollen och sprang med den = skapade sporten Rugby i just denna stad.
Nostalgin som blossade upp när jag gick på samma gator, i samma butiker, förbi samma uteställen som så många gånger innan fick mig nästan att tro att jag var 16 år igen. Att mina gamla kompisar alla skulle sluta skolan och gå till stan i sina skoluniformer för att hänga. Tider alltså.
Efter en sväng på stan med mormor gick hon hemåt medan vi stannade till på Costa och drack kaffe och åt chips. Salt och vinäger förstås!
Efter kaffet ville vi inte hem riktigt än och bestämde oss för att gå bort till min moster på Hillmorton. Förbi en kyrkogård och tomma bänkar.
Nästan framme vid moster går vi förbi Mr Chips. Min kusins bästa kompis pappa (lol) ägde detta när vi var yngre, kanske än idag. Men tyckte att namnet var så perfekt. Tänk om vi bara kunde fått ha en chip shop/chippy här i Sverige där en kunde köpa perfekt panerad och friterad firre med tjocka pommes täckta i maltvinäger *dreamin'*.
Dags att gå vidare!
Förbi skylten jag passerat hundra gånger i mitt promenerande mellan moster på denna sidan stan och morbror där jag ofta bodde under mina besök.
Och sen var vi borta hos moster Eve och hennes sambo Marc i ett gäng timmar men det glömde jag fota. Resten får ni se en annan gång!
Translation to English
It was Friday morning and our flight took off at 6.55 AM. Daniel and I had been given the same seat number as a third person so we couldn't sit together on the way to Brussels. When we finally landed in Birmingham my nan and her friend Jill were there to meet us. We headed back to Rugby in first class on the train and arrived back to Nan's 12 apostle plant full in bloom. She'd talked about it all the way and was mad that it had started when she wasn't at home; they only flower for about 8-18 hours.
We caught up on the going on's in our lives and ate this marvellous beef stew with mash, swede, carrots, cabbage and broccoli to go with it. Then we headed up to town, passing the William Webb Ellis statue on the way; he was the one who picked up the football and ran with it, thus creating Rugby football. Anyway, after a walkabout round town with nan, Daniel and I stopped for coffee and crisps at Costa. I was so nostalgic the whole time, almost like I was 16 years old again, thinking that my old friends would be finishing school and meeting up in town.
We didn't want to walk home that early so we started making our way to my aunt's in Hillmorton. Past a churchyard and empty benches. Past the Lower Hillmorton sign that I've walked by a hundred times between aunty Eve's and Uncle Marce's houses. When we finally made it to Richmond road I forgot to take pictures but we stayed and chatted for hours. The rest of the pictures I'll show you a different time!