The annual throwback: jan feb
❅ JANUARY
Vi fick äntligen nycklarna till vår lägenhet den andra januari och hade ett fåtal möbler att röra oss med eftersom vi sålde allt innan vi långresa året innan. Det skrattades en hel del när vi packade upp lådorna, saker en glömt av och saker som inte fick flytta in. Det kändes snabbt som hemma och att få bo ihop igen var den största tänkbara vardagslyxen.
We finally got the keys to out flat on the second of January and only had a few pieces of furniture as we'd sold everything for our long trip the previous year. We laughed so much at things we'd forgotten we owned and other stuff that wasn't to move in. This place quickly felt like home and living together again was the hight of everyday luxury.
Jag åt tidig semla med Emiilije och uppmärksammades i sidofältet på blogg.se för den här maträtten och fick så många kommentarer om halloumi att jag storknade (hur många kan en bemöta egentligen?)!
I ate early semlas (a traditional Swedish bun cut in half with almond paste and whipped cream in between) with Emiilije and was on the sidepage of this blogportal for this meal and recieved so many comments about halloumi I didn't know what to answer in the end!
Den efterlängtade snön kom i slutet av månaden, lagom till vårt Englandsbesök. Min kusin i mitten av hoppbilden bor numera i Sydney och det var så fint att få ses igen eftersom vi inte vet när det blir igen. Vår gata såg ut som en sagovärld och allt kändes mycket bättre när det var ljusare. Håller tummarna för att december blir vitt i år.
The snow we'd longed for arrived at the end of the month, just in time for our English visitors. My cousin in the middle of the jumping picture lives in Sydney these days, it was especially lovely to hang out as we don't know when it'll happen next time. Our street looked like a fairytale and everything felt so much better when it was lighter. Fingers crossed December this year will be white.
❅ FEBRUARY
Vi hade förvånandsvärt lätt att bestämma oss för vilka möbler vi ville ha och körde inte över varandra. Soffan var ett efterlängtat tillskott; efter att ha sovit på luftmadrass i veckor kunde vi nu campa i vardagsrummet. Badrummet fixades i ordning med kakeldekorplast på de hemska grisrosa kakelplattorna. Tyvärr går den där gammeldagsa tvålpumpan inte tas ned från väggen...
It went surprisingly easy to decide what furniture to buy without having to push the other one over. The sofa was a happy edition after sleeping on an air matress for weeks, we could finally camp in the livingroom. I put up some tile decor on the washed out pink tiles in the bathroom. Sadly the old fashioned soap pump can't be taken off the wall...
Att ha tillgång till ett eget kök med exakt de saker jag ville ha där inne triggade matlagningslusten igen. Jag lärde mig pochera ägg och gjorde glutenfri pizzadeg bland annat. Matbordet blev lika bra yta för foton som tiden jag spenderade i min gamla lya på Hallbergsgatan.
Having my own kitchen again with all the ingredients I wanted made we want to cook again. I learned how to poach eggs and made my first gluten-free pizza dough. The kitchen table acted surface as well as it had in my old flat on Hallbergsgatan.
Utöver att ha någonstans som vår trygga bas blev lägenheten snabbt det bästa jag visste genom att kunna bjuda hem vänner. En morgon kom Marika och Thure på brunchbesök (hallå, kom igen snart!) och jag försov mig passande nog för första gången på flera år. Daniel och jag drack varm choklad uppe vid Kypesjön och gick på snöiga promenader vid Rya Åsar. I slutet av denna månad fick vi än mer Englandsbesök i form av min kusin Toni--Anne och hennes familj.
Besides having somewhere as our safe base, the flat quickly became the best thing ever as we now could invite friends over. One morning Marika and Thure came over for brunch (please come round soon again!) and I managed to oversleep for the first time in years. Daniel and I drank hot chocolate by the Kype lake and went for snowy walks by Rya ridges. At the end of this mornth we were visited by more family from England, this time it was my cousin Toni-Anne and her family.