Nastasja Thor

När jag skriver detta är det söndag eftermiddag och jag så glad. Det finns ett spår av rökluft i kläderna från när vi grillade korv i skogen igår. Mina händer är lite torra och det finns jord under naglarna från när jag letade efter fler ekollon innan. Under den här helgen har jag och Daniel varit i skogen i cirka sju timmar. Det kan låta helt galet, för vad hittar en ens på under så lång tid? Jo, vi fotograferade, promenerade leder, letade efter sagda ekollon, grillade korv, täljde grillpinnar, bredde ut en filt i det numera tomma blåbärsriset och åt mat, gick upp för backar till utskiksplatser och träffade på en gammal kompis pappa mitt i allt.

Vad som egentligen är viktigt i livet blir tydligare och jag lyckas skaka av mig ångest som grott djupt in i magen. Det är fantastiskt vilken effekt skogen har på mig och min gran på vänsterarmen blir mer betydelsefull för varje dag.

When I'm writing this it's Sunday afternoon and I'm so happy. There's a trace of smoke in our clothes from when we barbecued sausages in the forrest yesterday. My hands are a little dry and there's earth under my nails from when I searched for acorns earlier. During this weekend, Daniel and I have been in the forrest for about seven hours. It might sound crazy, because what does one do for that amount of time? Well, we photographed, walked along trails, looked for the aforementioned acorns, barbecued sausages, carved sticks for said barbecuing, put out a blanket on the empty billberry bushes and ate, walked up hills to lookout points and bumped into an old friend's dad in the middle of it all.

 

What really is important in life becomes more obvious and I shake off the anxiety growing in my stomach. It's fantastic what an effect the forrest has on me and the pine tree on my left arm becomes more meaningfull each day.