I Piggaboda
I måndags steg jag upp tidigt som attan och kokade morgonkaffe.
Jag skulle nämligen packa det sista, duscha och föna luggen så att den för en gångs skull låg ordentligt.
Ungefär såhär. Älskar den här frisyren men undrar hur det ska gå i höstvinden och regnet, haha.
När klockan närmade sig tolv promenerade jag hit.
Satte mig i vagn fyra med obokade platser och stoppade in lurarna i öronen och somnade till Harry Potters värld.
Vaknade vid varje utrop om ny station och märkte att regnet börjat ösa ner utanför. Men när jag steg av i Växjö var det uppehåll och riktig kvalmig värme istället.
Jag var alltså här för att hänga prata filosofera med Jennifer i ett par dagar. Vi gick till Kafé de Luxe och åt varsin stekt halloumi med zucchinifritata (asgod).
Med hummus och bönsallad till.
Och så pratade vi i flera timmar som bara kändes som fem minuter om politik, Jennifers resa till Malawi, måsten i livet, ideal, normer, feminism, när orken att försöka prata vettigheter med andra tryter och massor mer.
Efter lunchen styrdes sedan benen mot ett café som heter Palladium som blivit utsedd till Sveriges bästa av White Guide (men hade, enligt mig, Sveriges otrevligaste personal.)
Sen åkte vi en bit utanför stan, till Piggaboda, och jag bara gapade över hur fint det var.
Med ankor som sprang i led över gården för att bli matade.
Hej hej hej!
Här sov vi. Jag menar, finns sådana här platser på riktigt?
De rödfärgade husen med äppelträd överallt.
Vi lämnade våra saker och gick ut på promenad i skogen förbi deras kor.
Mötte en av familjens missar påvägen!
På taxpromenad.
När det började skymma och regnet började trilla ner på oss insåg vi att klockan var sent och vi egentligen behövde äta.
Möttes av en till grå skönhet.
Och såhär härligt var det mest hela tiden. Snobben och Bamse som ville bli klappade och kramade och bara fick en att känna sig så välkommen, haha.
"Klappa mig meeeer!"
Efter ett avslut med historier om de bästa prata-i-sömnen/gå-i-sömnen historierna somnade vi som stockar i de sköna sängarna. Dukade sedan upp en dunderfrukost på morgonen.
Med perfekt kokta ägg.
Och en katt som ville känna lite på vädret.
Men som ångrade sig när det regnade.
Gruset knastrade under skorna när vi gick omkring på gården. Ett så trevligt ljud som faktiskt hörs i tystnaden på landet.
Orkar inte hur fint.
Snobben.
Bamse.
Vi fyllde på energin med kaffe i fina koppar och diskuterade jobbmarknad, plugg och hur viktigt det är att se och uppleva saker i livet. För med erfarenhet kommer förståelse.
Och så passade jag på att klappa extra mycket.
Diskuterade instagrammare, fotografer och visade bilder på kattungar.
Hela vistelsen avslutades med en chili con carne lunch med Jennifers underbara föräldrar innan de skjutsade mig till tåget.
Internet alltså. Tack för att du hjälpte mig träffa en så himla fin vän.
<3! Var verkligen så fint att ha dig här!