Säsongspremiär.
I söndags åkte jag och Daniel till Sävshov i Vegby och betalade skamligt lite för ett gå på Tvärred/Vegby FC's säsongspremiär. Typiskt att damerna tar för lite betalt tycker jag, in med cashen säger jag! Vi var ju en stor skara människor som var där och kikade.
Marika bar nummer 15 i vanlig ordning och jag fick hjärtsnörp av att inte vara ute på planen me'na.
Likaså Thure som jag också spelat många många matcher med. Hon gjorde comeback efter knäoperation och rehab det senaste året så det var så himla kul att få se henne le (eller ha denna koncentrerade min) genom matchen.
Le gjorde hon efter hon gjorde mål i alla fall!
Var så himla imponerad av det här gänget som bara varit ett lag det senaste året, men de flesa har spelat med varandra någon gång tidigare. Classic small town story. Önskar varje gång att jag inte lade av!
Hannah har alltid varit en av de bästa spelarna på plan men hennes höft har satt stopp för spelet så hon är nu en av tränarna och lindade knät på en Elin som krockat tidigt i matchen.
Koncentrerade miner i båset. Sören är tränare och det är jag glad för, för han har koll och är rolig men seriös på en gång.
Och typ världens gladaste Thure efter hon blev utbytt med fyra mål i sin premiär :')!
P.S
Här följer fyra bilder från några guldmoments jag minns:
En träningsmatch på Åsunda i Marbäck med MTV-gänget (Marbäck/Tvärred/Vegby). Det kan ha varit gräspremiär <3
Gothia Cup 2008 när vi spöade Brommapojkarna 2 på Heden och tog oss vidare till A-slutspel. Lyckan var TOTAL!
Träningsläger i Varberg 2008, här med Marre och Thure.
Och den här bilden bara, för jag ser power ut. En match mot Alingsås för en herrans massa år sedan, minns att jag hade en väldigt bra hårdag här, haha!Jag blir så oerhört känslosam när jag tänker på den här tiden, för här kände jag att jag hade ett så himla stort syfte. Jag tränade stenhårt, missade aldrig träningar, var hur bra som helst på att springa, slå crossbollar med båda fötterna och kunde verkligen utmana mig själv. Samtidigt hade jag världens sämsta självförtroende och jag kan knappt minnas att jag hört beröm för mina prestationer, trots att jag vet att jag fått det. Det är en viktig reminder i mitt liv nu, att inte klanka ner på mig själv för jag vill inte ångra att jag inte gav mig själv cred och njöt av den tiden som hela tiden är nu.
Åh, sista stycket <3 Du har verkligen så himla rätt. Det är så svårt att kliva utanför sitt huvud ibland och se sig själv genom någon annans ögon. Men du ska veta att genom mina ögon är du alltid den största gulklimpen out there.