Nastasja Thor

 

Jag rostar ett par crumpets och brer icke-sparsamt på smör på den gyllenbruna ytan med lufthål så att det rinner ner och gör hela schabraket till en dröm för munnen. Några timmar senare vaknar jag av klockan och råkar visst stänga av den och somnar om en halvtimme till, men vad gör det egentligen? Jag brygger kaffe och placerar mig i den utlovade solen som får termometern att visa 30°C. Jag lyssnar på Harry Potter och hela jag luktar solkräm som triggar alla möjliga sorts sommarminnen. Jag är på ett tak i Thailand med en svag kropp efter matförgiftningen och svalkar mig i den iskalla polen. Jag är 17 år och bor i staden och åker moppe ner till Skottek för att sola med tjejgänget. Det är vit sand och blått hav så långt ögat når, jag och Daniel äter smörgåsar och dricker VB med vår kompis Ian i Australien. Det är för varmt för att vara tillåtet och mina fötter bränner i skorna när jag går längs gatorna i Rugby.

 

Det blir lunchdags och jag äter rester för att sedan plocka upp den försummade boken jag aldrig får ro att läsa. Med The Tallest Man on Earth på shuffle i bakgrunden sträckläser jag de sista tvåhundra sidorna och har både ett leende och tårar i ögonen det sista. 

 

Daniel kommer hem och vi preppar grillen och jag slänger in en plåt med sötpotatisklyftor, paprika och morot i ugnen. Vi dukar upp på balkongen, jag iklädd kaftan och bikini och han i de snygga jeansshortsen som fått sitta på bänken medan regnet spelat sin match. Vi äter stark korv och dippar krispig sötpotatis i en fetaostsås och skickar den iskalla ölen mellan oss. Jag säger att det är fasen precis det här jag längtat efter sedan vi flyttade in i januari.

 

Klockan är åtta och vi ska ut på kvällspromenad om en stund. Första juli visade sig vara dagen då sommaren kom.