Stockholm, 2
Dag två i Stockholm, alltså torsdag, vaknade jag efter en lång sovmorgon. Frida stack till jobbet tidigt och jag bara njöt av att bara vara borta från det gamla vanliga, ni vet? Inte stressa. Kämpade med rullgardinen och möttes av SOLEN.
Medan jag väntade på Fridas vi ses klockan x för lunch läste jag färdigt gårdagens tåg och Espresso House-bok: Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma. Den var fin och bra och väldigt intressant samtidigt som den var förvånansvärt lättläst för att innehålla så mycket fakta i listform.
"Kom vid halv ett till bistron!" skrev Frida så jag knatade ut en timme tidigare för att njuta av värmen. Vem vet liksom, den kanske försvinner, tänkte jag.
Det här är så vårigt för mig, torr asfalt med torrt grus. Jag promenerade runt i halvklackar hela tiden, det visade sig blir extremt jobbigt mot slutet av resan men än så länge var det bara nice.
Jag tog mig ner för en backe och hit, till en hela still sjö precis nedanför Danderyds sjukhus där Fridis jobbar.
Ahhhhhhhhhhh.
Jag satte mig på en bänk här och hejade på tanter och gubbar som kom gåendes förbi. Fnittrade inombords varje gång den där grova stockholmskan hejade tillbaka. Blundade mot solen och instagrammade. Ser ni slottet mittemot? Så fint va.
Efter en stund tänkte jag att det skulle vara bra att gå lite i förväg för att jag skulle hitta. Det var en bra idé då det tog mig tjugofem minuter att hitta till bistron, jag irrade runt på helt fel våningar, haha. Efter en lunch på hjärtspecialistavdelningen hoppade jag på tunnelbanan.
Massor med bokstäver inristade i tunnelbaneväggen. N for Nastasja!
Kände mig lite spontan runt Östermalms torg så jag skickade ett direct message på instagram till en supercool person och sa att jag rände runt i Stockholm om hon var ledig för en fika. Det får ni se senare vem det var som var så go' som sa ja!
Jag var ju superpepp på att åka tunnelbana själv. Jag har rätt dåligt lokalsinne men med ett obegränsat tunnelbanekort för dagarna fyra och ingen tidspress var jag lugn. Dessutom är det ju hur enkelt som helst om en bara kollar på en karta? Jag hoppade i alla fall av i Gamla Stan!
Hade längtat hit så mycket för att jag älskar att gå runt och kolla på fina hus och byggnader. Av alla väder fick jag strålande sol och urblå himmel :') var så lycklig.
Smala gränder med gammaldags lyktor på husväggarna <3
Murgröna som någon hängt upp på ett så fint sätt på en vägg.
Jag tog en högersväng, gick rakt fram en stund, vände åt vänster, följde någon väg som gick runt, stannade och kollade uppåt bakåt framåt. Och helt själv, för att då är det ingen som väntar.
Havet var nära och jag planerade inombords en weekend till huvudstaden i sommar. Måste måste måste.
Jag stannade till för en kaffe på något ställe i en källare. Det hade kunnat vara så himla mysigt, men det var väldigt tomt och kaffen smakade blä.
Så jag masade mig vidare snabbt och satte mig, som många andra, i solen vid vattnet en stund.
Jag tänkte sedan att jag skulle gå till Södermalm för att hänga på något av alla goa ställen det bloggas om jämt. Kikade i kartappen, gick tjugo minuter, kikade igen och märkte att jag gått tvärt åt fel håll. Oh well never mind, jag hamnade i centrum och hoppade snart på en tunnelbana hem till Frida igen.
Det var solnedgång och himlen liksom välkomnade mig. Dags för dusch och fix, sen skulle vi vidare ser ni!
Vi tog banan inåt och gick längs vattnet till Fotografiska. Tyvärr var utställningarna inte alls i vår smak den kvällen men vi satte oss i restaurangen med varsitt glas och lite chips. Sen pratade vi och vände in och ut på så mycket fint, svårt, hårt, läskigt, roligt och jobbigt. Innan vi gick var det klart att vi behövde spexa inne på toaletterna där det finns hyllvis med handdukar. Använd en, släng i tvätten = slös.
Vi promenerade vidare upp till Mosebacke, mellan alla småhus på kullerstensgator och förbi Södra teatern. Jag kan ingenting om konst men jag vet att jag verkligen berörs av gamla hus och sånt. Jag tänker alltid på att det hänt så mycket här för så många många år sedan; tycker att det är fascinerande.
Vi promenerade vidare upp till Mosebacke, mellan alla småhus på kullerstensgator och förbi Södra teatern. Jag kan ingenting om konst men jag vet att jag verkligen berörs av gamla hus och sånt. Jag tänker alltid på att det hänt så mycket här för så många många år sedan; tycker att det är fascinerande.
En grillad smörgås, en tunnelbana och en omgånge tandborstning senare somnade vi i kollektivet igen.
Vad mysigt att resa iväg sådär!