I helgen när jag var på Uport

För tredje året på raken anordnades Uport Music Festival i min hemstad, Ulricehamn. Förra året var mitt första och även om jag spenderade mindre tid lyssnandes på musiken i år än sist så hade jag förbannat roligt. 
 
»» I torsdags såg jag begåvade Miriam Bryant men det som slog allt var Lars Winnerbäck. Stod och rös av välbehag, lät ögonen tåras till låtar med många minnen och insåg att det var en oskriven grej på min bucket list.
»» I fredags stack jag tidigare från jobbet och skyndade mig till en förfest med mitt älskade tjejgäng och ännu fler personer jag gillar. Det åts burgare från tvärs över vägen och skrattades mest. Satt och tänkte "det här är en av mina favoritsaker i hela världen, att umgås med dem". Fem av oss köade till tatueringsstudion som riggats upp vid sjön men de hann stänga innan vi kom fram. Vi såg Movitz och lite av the Hives, åt mat från grymma food trucks och hejade på gamla kompisar överallt.
»» På lördagen vaknade jag och åt upp en kall pizza i kylen, gjorde mig i ordning och i princip halvsprang ner till festivalområdet för att hamna först i kön för en tatuering. Såhär skrev jag på Instagram:
 
"A year of a lot of sadness pushed me to let go of my control issues and get my first ink today. Robban a @tattoosoder did my pine tree, all money going to cancer research during #uport16 . The forrest being my favourite calm place and this being a reminder to "live my life to the full" as my aunty Deb would have said."
 
På kvällen blev jag för full och gick hem efter för kort tid med artister på scen. Minns att jag körde ett snabbt rave när Rebecca & Fiona spelade Bullets, men sen tog rosén över allt i mitt huvud. Så blir det ibland. Mådde som jag förtjänade igår men botade det hela med skogspromenad med Daniel, klippning av hans kallufs och några avsnitt Suits. 
 
Translation to English 
 
This is the third year running that Uport Music Festival was arranged in my hometown, Ulricehamn. Last year was my first and despite not listening to as much music this year as the last, I had so much fun.
 
»» On Thursday I listened to the talented Miriam Bryant but what beat everything was Lars Winnerbäck. Stood there with goosebumps, felt my eyes tear up to songs with many memories to them and realized it was an unwritten thing on my bucket list.
»» On Friday I left work early to pre-party with my favourite girls and even more people I like. We ate burgers from across the road and mostly just laughed the evening away. I remember sitting there thinking "this is one of my favourite things, just being with them". Five of us queued to the tattoo studio that had been rigged up by the lake but they closed before we could do anything. We saw Movitz and a bit of The Hives, ate great food from the food trucks and said hi to old friends everywhere.
»» The day after, Saturday that is. I got up, ate pizza for breakfast, got ready and half ran down to the festival area to be first in line for a tattoo. This is what I wrote on Instagram:
 
"A year of a lot of sadness pushed me to let go of my control issues and get my first ink today. Robban a @tattoosoder did my pine tree, all money going to cancer research during #uport16 . The forrest being my favourite calm place and this being a reminder to "live my life to the full" as my aunty Deb would have said." 
 
That evening I got too drunk and went home after too short of a time watching artists on stage. I remember having a short rave when Rebecca & Fiona played Bullets but then the rosé took over my head. That happens sometimes. I had the hangover I deserved yesterday but cured it with a long walk in the forrest with Daniel, cutting his hair and watching a few episodes of Suits.
Kommentera inlägget här: