Om en outfit, kroppsångest och en reunion
cardigan Gina Tricot, tshirt Cotton On, bag Coach (vintage from SF)
fake leather skirt bar lll (second hand in SF), shoes New Balance
Jag skriver sällan om hur jag mår i min kropp, det är redan så många som gör det. I jämförelse med många är jag fortfarande smal när jag känner mig som tjockast. Som i princip hela våren/sommaren fram tills vi gick en mil om dagen i San Francisco. Men jag mådde fruktansvärt dåligt över detta, att inte komma i några kläder. Att känna mig ful, puckad och lat bara för att jag inte förmådde mig att bli av med den där extra vikten. Kampen bland tankarna var konstant; att vilja känna mig nöjd trots vikten kontra att inte alls vilja vara den storleken jag blivit. Dåligt samvete över att inte vara stark nog att bryta mot normen, stampa på tjock = dålig-stämpeln.
-
Jag fick även en smak på hur icke-normsmala personer har det varje dag med andra människors jävla åsikter. Frågor om jag var gravid och påpekanden från släkt att jag lagt på mig. Det var en av de största ångestfaktorerna, att även om jag hade en bra dag så kunde någon annan dra ner mig på fem sekunder.
-
Trots viktminskning i sommar är jag inte den lilla person jag var förr. Personen jag trodde var ungefär tio gånger tjockare pga skev självbild. Men jag försöker verkligen att utmana mig själv till att klä mig som jag vill även när jag inte är hundra procent bekväm när jag kliver ut ur dörren. Som att magen putar ut i den här kjolen. För jag tänker att om jag pressa mig själv till läskiga saker som att fota bröllop, hoppa bungyjump (ja, det är min konstanta motiverare) och fallskärm, gå på högskola och prata framför folk, då borde väl ändå kläder på en kropp vara något jag kan överkomma?
Nog om kroppar och mer om mat. I måndags åkte jag och min kusin Krista till Tjuvkil för att umgås med vår mycket saknade barndomskompis, Olivia. Vi gjorde en sojaböns-pestopasta med oliver, soltorkade tomater, svamp, spenat, fetaost och färska tomater. Yum scrum.
Sen satt vi mest och pratade gamla minnen och skrattade högt. Vi bodde som tre-i-rad i ett samhälle som heter Marbäck. Där gick vi igenom en emo-period, hängde på Myspace, pratade med engelska killar på msn, såg på skejtfilmer som Grind, följde Buffy, kollade skräckfilmer, lyssnade på så mycket musik och spelade till och med fotboll ihop under några år. Bästa vänner som inte behöver höras på månader med ändå ha det precis lika fint när vi ses.
Hej kusin!
Hej Olle! Längtar efter personen i din mage.
Hej trött Nastasja.
Translation to English
I rarely write about how I feel in my body, so many people do this already. Compared to many, I'm skinny even when I feel fattest. Like most of this past spring/summer until we walked 10km a day in San Francisco. But I felt so unhappy and down about this, not being able to fit in any clothes. Feeling ugly, stupid and lazy for just not getting rid of that extra weight. At the same time the battle of thoughts in my head were constant; wanting to feel content despite the weiht versus not wanting to be that size at all. Feeling bad about not being strong enough to break the norm, stamping on the fat = bad label.
-
I also got a taste of what people that and normatively thin people have to deal with every day, people's fu*king opinions. Questions about if I was pregnant and family asking about why I'd put a load on. That was one of the biggest anxiety factors, that even if I was having a good day, someone could bring me down in five second.
-
Despite losing some of it this summer I'm not the little person I was before. The person I thought was ten times bigger because of a twisted self-image. But I'm really trying to challenge myself to dress how I want even when I'm not 100% comfortable walking out the door. Like the fact that my tummy definitely pouts out in this skirt. Because if I can get myself to do scary things like photographing weddings, doing a bungyjump (yes, it's my constant motivator) and skydive, attending uni and talking in front of people - clothes on a body should be something I can overcome, right?
Enough about bodies and more about food. Like when Krista and I visited our beloved friend Olivia on Monday. We ate a soybean pasta with pesto, olives, sundried tomatoes, feta cheese, tomatoes and spinach. Then we just talked for hours and laughed about memories. We just to live three-in-a-row in Marbäck when we were kids/teens. Watching skate films like Grind, series like Buffy, listening to tonnes of music, hanging out on Myspace and chatting to English boys on msn. Best friends that don't need to be in touch for months but it being the same when we see each other.
Du är så bra <333 puss!