When I met Harry
Det var ett tag sedan nu, men jag åkte till Ulricehamn en iskall, hal-på-vägarna kväll för att hänga med några av mina vänner hos Nina. Jag var först där och fick äntligen träffa och mysa med hennes korthåriga Burma, Harry. Han var så himla kelig och låg och spann i min famn medan vi pratade. Sedan blev han väldigt rastlös och sprang varv efter varv över och runt oss innan han kröp ner i sängen för att sova.
Idag är det lördag och jag har fina kvällsplaner; två av mina bästa vänner har fyllt tjugofem i veckan så vi ska ut och äta middag med hela gänget. I år är det stora tjugofemårs året för alla oss nittioettor, i maj är det min tur!
It was a while ago when I drove to Ulricehamn one cold and icey-on-the-roads evening to hang out with a few of my friends at Nina's. I arrived first and got to cuddle with her short-haired Burmese, Harry. He was so happy to just lie in my arms and purr while we talked. Later he became a bit restles and ran lap after lap all over and round us before he crawled into bed to sleep.
Today it's Saturday and I have great plans for the evening; two of my best friends turned twenty-five this week so we're going out to dinner. This year is the big twenty-five year for all of us born ninety-one, in May it's my turn!
Åh gud vilken liten sötnos!