Bloggläsardejt i Ulricehamn och camping i vardagsrummet
I onsdags körde jag halvtimmen till Ulricehamn för att möta upp en bloggläsare och hennes kompis för lunch och häng. Så himla smickrande att bli kontaktad av någon som läser bloggen som vill ses, fick nästintill hybris.
Det var Carina (@cbrandbu på Instagram) som hörde av sig och jag som haft så bra erfarenheter med att träffa personer genom internet var inte sen med att tacka ja. Carina visade sin skottska kompis Emma sina hemtrakter och vi passade på att klämma in en dejt när de ändå var i mina gamla hoods. Det blev thaimat till lunch och sen en mysig kaffe på maten.
Emma är Carinas kompis från Edinburgh. Tycker hon är så himla lika Luna Lovegood från Harry Potter (som är en av mina favoritkaraktärer) och var också en så mysig person.
Vi pratade om så himla många olika grejer, som olika sällskapsspel och kompisars galna partners. Jag njöt av att få höra den charmiga skottska dialekten när de pratade; det rycker alltid i min flyttnerv när jag hör någon med en brittisk/irländsk/skottsk/walesisk dialekt.
Regnet slutade ösa ner och det sprack till och med upp, så vi knatade genom staden och längre bort än jag någonsin går när jag är i stan.
Förbi träd med kronor i skiftande färger och små hus med lövhögar samlade kring sig.
Men det bådade inte gott när en kikade bortåt Marbäcks-hållet så vi styrde stegen till våra bilar, kramades hejdå och sa att vi måste ses igen. Så jäkla trevlig dag med två himla fina personer.
Senare den kvällen hade jag och Daniel uppror mot vuxenlivet och sket i matlådetänk, beställde pizza och bestämde oss för att campa i vardagsrummet. Ibland är det så skönt att göra allt tvärtemot vad som förväntas, att stampa på uttjatade mantran om att 'rycka upp sig'.
ENGLISH
On Wednesday last week I drove the half an hour to Ulricehamn to meet a blog reader and her friend. It's probably the most flattering thing that's happened all year, someone contacting me from reading my blog. Gosh! Carina is from Gislaved, a village a little drive outside of Ulricehamn, but lives in Edinburgh. She was showing her friend Emma her childhood hoods and we squeezed in a date.
It was pouring down with rain so I picked them up after they'd had massages and took them to the best Thai food place in town. After lunch we stopped for a coffee, talked about board games, card games, friend's crazy partners and I just enjoyed every second of listening to their charming Scottish accents. I told Emma I think she looks so much like Luna Lovegood from Harry Potter, she took it as the compliment it was. After an hour or a few, I didn't keep track of time, we toddled down through town. Luckily it had stopped raining and the sun came out, although it did look dark towards Marbäck. We hurried to our cars, hugged each other goodbye and said we had to meet again. Such a lovely day with two lovely people.
Later that evening Daniel and I demonstrated against adulthood and ignored cooking, ordered pizza and camped in the living room. Sometimes it's so nice doing everything opposite of the expected, stamping on the boring mantras about "pulling yourself together".
så annorlunda, spännande och roligt. måste ha pirrat skapligt bra i magen på vägen dit (: